Senaste inläggen

Av utomjording - 22 november 2013 23:45

Sicken surrealistisk kväll det här blev.


Intet ont anande klickade jag mig in på en artikel om Otto Sjöberg på Resumés sajt. En artikel med rubriken "Bilden Otto Sjöberg hatar att älska". Kanske anade mitt undermedvetna något? Men mitt vanliga jag var lika omedveten om vad som komma skulle som ett rådjur som korsar vägen i samma sekund som två ljuskäglor rusar fram över asfalten.


Plötsligt ser jag att den här bloggen, utomjording talar ut, nämns i texten. Och inte nog med det, Otto Sjöberg påstås beteckna ett av mina inlägg som "ren poesi". Visserligen vet jag föga om Otto Sjöbergs kunskaper i poesi. Att just Otto Sjöberg har snappat upp något från min blogg är inte heller särskilt viktigt i sammanhanget. Däremot är det ganska surrealistiskt att föreställa sig att han, av artikeln att döma, har stått inför en fullsatt sal och talat om den berömda Otto Sjöberg-bilden - med hjälp av formuleringarna i mitt inlägg.


Mina damer och herrar, utomjording talade ut, Otto Sjöberg gav svar på tal.

Av utomjording - 13 oktober 2013 17:30

Jag är tillbaka i det militära. Jag upplever det som någon sorts repmånad. Lumpen har jag redan gjort. Andra soldater ska ut på en fältövning och jag tänker först att gruppen som jag tillhör inte omfattas av denna fältövning, att vi har andra uppgifter. Men så går det upp för mig att även vi förväntas dra ut i fält. Varför har vi inte fått någon information om detta? I mitt tidigare lumpenliv hade jag plikttroget rättat in mig i ledet utan ett ord. Men nu känner jag ett behov av att göra min stämma hörd. Att kanske till och med läsa lusen av någon. Jag tar upp saken med ett befäl, låter honom förstå att den här typen av bristande information inte är acceptabel. Mitt budskap verkar nå fram.


Sedan fortsätter det hela med utdelning av materiel och packning av ryggsäckar. Vänta nu, någon verkar ha förväxlat sin ryggsäck med min? Jag går omkring med en ryggsäck som det står "Jonsson" på och försöker hitta dess ägare. Jag går fram till en soldat och säger "Jonsson?", "Är det du som är Jonsson?" upprepade gånger men får ingen som helst reaktion. Frustrerande. Är han döv eller bara dum? Sedan vaknar jag.

Av utomjording - 16 september 2012 01:00

Kära läsare och icke-läsare. Ibland får man till det. Andra gånger får man inte till det alls. Att "få till det" kan syfta på en mängd olika saker, men den här gången handlar det om poesi, som jag försökt mig på att producera med jämna eller ojämna mellanrum genom åren. Och nu har jag kollat igenom stora delar av min produktion på jakt efter dikter jag skulle inkludera i en greatest hits-samling.


Fråga mig inte varför. Kanske för att den mänskliga hjärnan gillar att ordna saker, kanske som en egoboost, kanske för att lära av det förgångna, kanske för att jag inte hade något bättre för mig. Hur som helst, här är några dikter jag fortfarande kan stå för.


* * *


Utan titel

Vintern griper efter mig.

Jag kan känna dess
långa, kalla fingrar.


Nattbalkongen övergiven
sommaren färdigdrömd.


Sista sekunden
med dig blir vackrast.
Våra händer
bränner som eld.


* * *

 

Tidsfickan

Så oerhört sorgsen
åker jag vägen fram
mellan mushålet i väggen
och aftonstjärnan på himlen.
Ständigt lyser stoppljusens
hånfulla leenden 
ditmålade av världens
alla snorvalpar med fickorna fulla.
Jag hör hur myggen
tjuter av skratt och blod
allt stulet i en tidsficka.
Se, där är hon
tidsflickan i dunklet
som gräver skrattgropar
varthelst hon vill.


* * *


Liebling

Ge mig en autobahn
från hjärterot till tunga
för jag vill kunna säga
allt som inte fick plats
allt som körde i diket
på den här grusvägen.


Ge mig ett tangentbord
helt utan skiljetecken
för jag är Europa
för du är Jupiter
och vi graviterar så nära
en stjärnklar lördagskväll.


Ge mig inte mindre
ge mig så mycket mer
precis som i reklamen
precis som i utopin
för jag undrar vem
som ska bli först med
att skriva älskling i ett sms.


* * *

 

Förnimmelse

Bortdrömda ögonblick,
klarvakna minnen.
Ett blont hårstrå
dröjer sig kvar,
till spillo gången tid
torkas upp, vrids ur:
mer ensam än någonsin.


* * *

 

Vårt iskalla öde

Ett fyllos sorgevrål
över hur livet blev.
Ett tåg som förs iväg
i natten 
mot sin vilja.


Vintern som lämnar oss
åt vårt iskalla öde
på en perrong i Linköping.


Plötsliga blixtar av värme
i vinternatten.
Ögon som går på upptäcktsfärd
slår sig fram genom istappar
med machete
för att komma närmre
för att driva kylan
ur våra hjärtan.


Vi människor flyr mörkret
står inte ut med
dess totalitära regim.
Därför lyser tåget
som ett irrbloss om kvällen
och när vi blickar ut
över landskapet
ser vi bara oss själva
i tågfönstret.


Snart går flyget
och vi lämnar denna jord
för en timme eller två
utan räls under fötterna.
Som en fågel ska vi sväva fram
med stjärnorna som låtsaskompisar 
i universum.


Åter skramlar rälsen
och vi har bara varandra
men vi kan inte hantera det
utan stirrar ut i tomheten
eller på reklamen
för insemination och äggdonation
och pojken i underjorden
sjunger Stairway to heaven.


* * *

 

egentligen vill jag inte kliva av

hon wettextorkar kiosken
jag läser Bukowski.
den här får du tillbaka,
säger jag
och lämnar över en
tom vinflaska.
tack, säger hon.


jag vänder bort
blicken.
eeeh, vad har ni för öl?
hon ger mig en enkel biljett
till Norrland eller Mariestad.
vill du ha glas?


hela tiden färdas
tallarna
i motsatt riktning.


* * *

 

Du tror mig inte

Hela natten har
jag sökt igenom rummet
efter tjugohundraälva,
rädd att jag 
tappat bort henne
för eviga tider.


Det är saker som sker
när åren flyr sin kos
och alla alternativ
till det fula
är tömda, är glömda.


Blickar som säger
att jag gjort ett
aktivt val.
Blickar som påstår
att det var min plan
från första början.


Hur kan jag försvara
mina handlingar
inför ett par läppar
som redan kastat 
första stenen?


På dagarna famlar
jag i mörkret 
från släckta stjärnor,
på nätterna kommer 
ljuset till mig igen
brevledes.


Du tror mig inte
men det fanns en tid
då ensamhetens rum
inte befolkades av
miljontals plastiga mållgans,
det fanns en tid då man 
tände ett tomtebloss
och lät det spraka och gnistra
tills det brunnit ut.

Av utomjording - 10 juli 2012 15:45

På allmän begäran: bloggen är tillbaka! Åtminstone tillfälligtvis.



Vad ska man då blogga om efter ett antal månaders bloggtorka? Kanske om en viss festival med något besynnerligt namn i Värmland. Putte i parken. En lista är väl aldrig fel? Så här kommer en sådan.


Puttes mest minnesvärda...

... blottare: Weeping Willows sångare Magnus Carlson som lättade på skjortan och visade magen till tonerna av "Touch me".

... ölmånglare: Pripps som tog tillfället i akt att tjäna en extra slant genom att kränga sitt så kallade öl i små plastmuggar för 55 spänn styck.

... festivalräv: soldansarn som visste hur man blandar groggar med fryst apelsinjuice och sköter hygienen utan att betala dyra duschpengar.

... dambesök: tjejen som samlade burkar till en onepiece, bar runt på tygdjuret Greger och såg till att soldansarn och jordingen fick sig en upplysande lektion av RFSL-folket.

... idiot: snubben som gick fram som en ångvält och struntade fullständigt i om han råkade putta till en intet ont anande festivalbesökare med soppa i handen.

... gratispryl: små colaburkar som delades ut av Coca Colas representanter på festivalområdet, vilket gjorde läskinköp överflödigt. Kanske var de i maskopi med Pripps?

Av utomjording - 21 februari 2012 22:00

En helt vanlig dag, låt oss säga att det var en söndag, man går förbi frysdisken på Ica, och vad hittar vi väl där? Jo, fryst potatismos.

Kanske inget konstigt med det. Finns ju fryst potatisgratäng, fryst rösti och fryst allt möjligt.

Men fryst potatismos. Jag säger det igen. Fryst potatismos. Om slackern själv får välja.


 


Och så Youtube då. Ni vet där under klippet, där man kan kommentera. Nyligen var det en person som kommenterade mitt klipp från Nordpolen på Siesta:

"1:53 Är det inte hans kuk? Det är fan hans kuk. HANS KUK"



Jag säger då det. Men det var trevligt att skriva lite på bloggen igen, det var det.

Av utomjording - 25 november 2011 02:00

Nu är det dags för Morgan och Ola-Conny att se lite annat än Ullared! Närmare bestämt London, Paris, Marrakesch och Tokyo. Det här kan bli sevärt, eller vad tror ni?


Morgan och Ola-Conny från Ullared reser ut i världen i en ny serie på Kanal 5, som ska sändas i vår.


Arbetsnamnet på serien är "En stark resa med Morgan och Ola-Conny". Fast vi får väl se. Minns hur det gick för Karl Pilkington, som blev lovad att hans serie skulle heta "Karl Pilkingtson's seven wonders".

Av utomjording - 20 november 2011 18:45

Jag är som ett ägg
när du ser på mig
och när jag spricker
finns bara tårar kvar.

Jag går hem under gatlyktor
och där uppe är månen
svindlande bar.

Om du väntat på mig
hade jag varit alldeles
alldeles underbar.

Av utomjording - 4 oktober 2011 00:56

Hela natten har
jag sökt igenom rummet
efter tjugohundraälva,
rädd att jag
tappat bort henne
för eviga tider.


Det är saker som sker
när åren flyr sin kos
och alla alternativ
till det fula
är tömda, är glömda.


Blickar som säger
att jag gjort ett
aktivt val.
Blickar som påstår
att det var min plan
från första början.


Hur kan jag försvara
mina handlingar
inför ett par läppar
som redan kastat
första stenen?


På dagarna famlar
jag i mörkret
från släckta stjärnor,
på nätterna kommer
ljuset till mig igen
brevledes.


Du tror mig inte
men det fanns en tid
då ensamhetens rum
inte befolkades av
miljontals plastiga mållgans,
det fanns en tid då man
tände ett tomtebloss
och lät det spraka och gnistra
tills det brunnit ut.

Omröstning

Är blogg det nya twitter?
 Ja
 Nej
 Kanske

Fråga mig

26 besvarade frågor

Mina låtar

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards