Run, Forrest, run. Visst är det så. Jaga drömmen, ge inte upp.

Du kan göra det bekvämt för dig, du kan göra det så jävla bekvämt.

Jag tänker att jag skulle kunna ha en mycket behaglig tillvaro framöver, same procedure as last year, miss Sophie, men jag har valt att anta en utmaning. Att kliva ut på trampolinen och dyka i.

Det händer att jag tvekar, tänker på soffan, solstolen, en varm bris. Sekunden senare påminns jag om den stora tristessen som drabbar den som aldrig vågar. Den som är obrottsligt lojal. Skomakare, bliv vid din läst!

Jag har varit lojal, jag har varit så jävla lojal.

Nu ska jag sätta sprätt på mina bonuspoäng.