För att hitta utomjordingar behöver man inte lämna Jorden. En typ av utomjordingar är folkslag som lever vid sidan av vår moderna värld. Nu har en tidigare okänd indianstam fångats på bild i Amazonas djungler.

Att träffa människor som fortfarande lever som vi gjorde för tusentals år sedan måste vara en hisnande upplevelse, nästan i nivå med att träffa varelser från andra planeter. För att inte tala om vilken upplevelse det blir för dem att träffa oss och ta del av alla tekniska framsteg som gjorts utanför den djungel där de har levt utan tv-apparater, flygplan, datorer och bilar.

Jag fattar varför de sköt pilar på helikoptern.

Den som läser den här bloggen kanske reagerar på att jag nämner träning i hälften av inläggen den här månaden. Och det är sant att gymmet upptar en stor del av mina tankar för närvarande. Försöker åka dit så ofta som möjligt. Vill se resultat!

De flesta vill troligen se bra ut på sommaren. På vintern är det inte alls lika viktigt bakom tjocka tröjor och jackor, men under den varma årstiden med shorts och t-shirt är det mindre kul med extrakilon. Beach 2008 bryr jag mig däremot inte om. Springa runt i badbrallor är inte min grej.

Det fanns en tid när jag åt Marabous choklad. Jag inser nu att det var en bortkastad tid. Denna massproducerade, billiga, smaklösa så kallade choklad. Visst duger den om det kniper, men den som verkligen gillar choklad bör testa till exempel Lindts choklad med 70 procent kakao i skalet och med en fyllning av tryffel och krämig choklad.

Nej, jag är inte sponsrad av Lindt och det är egentligen emot mina principer att göra direkt eller indirekt reklam. Men det här är bra choklad. En nackdel är att löpbandet måste gå varmt om man ska förbränna alla chokladkalorier. 100 gram innehåller 2150 kJ eller 520 kcal. Okej, jag ska nog åka till gymmet nu...

Att springa uppför trapporna eller ta hissen, det är frågan. Jag låter gärna vardagsmotionären i mig välja mellan dessa alternativ. Att gå uppför trapporna är en valmöjlighet som jag sällan tillåter, eftersom det är så erbarmligt tråkigt och tidsödande. Så det får bli allt eller inget: låt hissen göra jobbet eller gör det ordentligt själv.

Spring i benen är trots allt ingen oändlig resurs. Det kommer en tid när du stapplar fram med rullator och önskar att du kunde ta tre trappsteg i ett språng eller susa fram genom vårlandskapet enbart med hjälp av din egen muskelkraft.

Kvällen har jag ägnat åt filmen Before sunset, uppföljaren till Before sunrise. Går det att göra annat än älska båda två? Den eviga kärleken, ödet, vad hade hänt om... Ethan Hawke och Julie Delphy är allt vad man vill att de ska vara.

Filmen var stundtals sorglig. Cynism och brustna drömmar var oundvikligen en del av historien den här gången.

Och nu lyssnar jag på Born to run medan natten strömmar in genom balkongdörren och gör allting klarare och tydligare.

Träning blev det, dock ingen fika (det var stängt).

Alltså blev det inte heller några etniska bollar. Jag tänkte skriva lite om alternativa namn på det sfäriska bakverket, men ämnet känns uttjatat.

Kolla på det här istället. En klassiker.

Aj då, jag missade visst min tvättid i dag. Det är sådant som händer. Vad jag istället funderar på att ta mig till är att åka och träna och därefter sätta mig på ett café med en sådan där gigantisk negerboll. En sådan man äter, alltså. Men jag är mycket tveksam till att det finns något café i närheten som säljer negerbollar. Kan återkomma med en rapport om vad de väljer att kalla bakverket.

Det är underbart att komma till gymmet tre minuter innan receptionen stänger. Man tänker: Hade jag kommit lite, lite senare skulle det ha varit stängt, men jag tjuvmjölkade kosmos på inträdesbiljetten och kom undan med det. Gymmet är öppet en timme efter att receptionen slagit igen, så det handlar bara om att passera första hindret, sedan kan man ta det lugnt.

Att trötta ut sig själv på löpbandet och bada i svett är en trevlig sak. Jag tycker om att gå ut till stretchingrummet, lägga mig på rygg på mattan och pusta ut efter att ha sprungit med allt högre fart de sista minuterna.

Jag känner ingen på gymmet, men det gör inget. På något sätt förstår vi varandra ändå, alla vi som svettas vid maskiner och hantlar. Att gå dit känns som att investera i sin framtid och det är ingen tråkig investering med banklån och grejer, utan en lustfylld resa... men nu tycker ni som hatar träning att jag låter fullständigt lobotomerad, och det kanske jag gör. För jag funderar ärligt talat på att gå upp tidigt i morgon och sticka och träna innan jag åker till jobbet.