Direktlänk till inlägg 25 oktober 2008
Jag läser Bruno K. Öijer och tänker på filmen Max Payne. Dock tror jag inte att den stora svarta fågeln som i en dikt återvänder och sitter på Brunos axel när han skriver är av samma art som de skräckinjagande vilddjuren i filmen.
Så fastnar jag för en några rader där huvudpersonerna lämnar varje fest sist av alla och inte har någonting förutom sina unga ansikten. Nationaldagen 2003 klev Kents favoritpoet ut på scenen inför drygt 30 000 unga ansikten och läste de raderna med en inlevelse som vi inte alls var beredda på.
Vi hade kanske väntat oss lite lättsmält pop från ett förband men blev serverade ett bultande hjärta som förkunnade sin beskrivning av en sjuk och stängd värld:
och vi har inte kommit hem
det är en lögn att vi kommit hem
vi kommer aldrig hem
ingen av oss kommer hem
Sicken surrealistisk kväll det här blev. Intet ont anande klickade jag mig in på en artikel om Otto Sjöberg på Resumés sajt. En artikel med rubriken "Bilden Otto Sjöberg hatar att älska". Kanske anade mitt undermedvetna något? Men mitt vanliga ...
Jag är tillbaka i det militära. Jag upplever det som någon sorts repmånad. Lumpen har jag redan gjort. Andra soldater ska ut på en fältövning och jag tänker först att gruppen som jag tillhör inte omfattas av denna fältövning, att vi har andra uppgift...
Kära läsare och icke-läsare. Ibland får man till det. Andra gånger får man inte till det alls. Att "få till det" kan syfta på en mängd olika saker, men den här gången handlar det om poesi, som jag försökt mig på att producera med jämna eller ojämna m...
På allmän begäran: bloggen är tillbaka! Åtminstone tillfälligtvis. Vad ska man då blogga om efter ett antal månaders bloggtorka? Kanske om en viss festival med något besynnerligt namn i Värmland. Putte i parken. En lista är väl aldrig fel? ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
|||||
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|