Jag har levt en kort tid. Inte särskilt länge alls, egentligen. Det har nog inte ni heller gjort om ni är födda på 80-talet eller däromkring. De som är födda på 50-talet däremot, de har ju varit med om en hel del. Eller har de verkligen det?

Ibland läser man om någon 100-åring och tänker oj, vad han eller hon har hunnit se och uppleva. Sett hela utvecklingen från häst och vagn till bil och flygplan och tv och radio och datorer. Varit med om två världskrig och första månlandningen. Sett massor av kungar och statsministrar komma och gå. Etcetera.

Men mycket av det 100-åringen varit med om har ju han eller hon säkert bara läst om eller sett på tv. Inte upplevt själv. Den enda utveckling 100-åringen sett med egna ögon är kanske hur staden eller samhället där hon eller han bor har förändrats.

Och det är säkert intressant för den som gillar sin hemort. Men det känns så futtigt på något sätt. 100 år på jorden och ändå har man inte sett ett skit, eller i alla fall väldigt lite.