Det blev ju en bloggpaus av inte obetydlig längd, det där. Och nu känns det som att jag är svaret skyldig. Svaret skyldig på frågan hur sommaren blev.

Jo, lite som jag trodde, lite som jag inte trodde.

Det jag bär med mig in i hösten är främst ansikten, ord, möten. Önskar att jag hade bytt telefonnummer och mejladresser med fler personer, men jag ser ändå inte de nya bekantskaperna som meningslösa.

Där och då, om så bara för en kväll, betydde de något. Gott så.