En plats i solen. Inspelad på kort tid mellan vårturné och sommarturné. De glasögonen satt på nästippen när jag först lyssnade på plattan. Man förväntar sig inget mästerverk, snarare lite hissmusik i sagan om kent; det som strömmar ur hörlurarna bär säkerligen en omisskännlig kvalitetsstämpel (det är ju kent) men kommer någon att minnas En plats i solen om hundra år? Lite så tänkte jag.

Facit har ingen av oss tillgång till. Men jag gillar det jag hör. Jocke är som vanligt ett geni i sina texter. Sjunger alla de där orden man önskar att man själv skrivit. Och musiken gör mig inte besviken. Mindre av klinisk perfektion à la Röd och Tillbaka till samtiden, mer av livekänsla och laid-back-perfektion.

Jag står & väntar på min skjuts

men jag har glömt bort vart jag ska

så jag flyter bara med

& glider lika planlöst av

mot en helt ny dag