- Var det värt en krona eller två, så jag har råd med hasch i morgon?

Jag är på väg till en gratiskonsert på en pub men har redan på tunnelbanan fått mig lite musik till livs. Fiolspelaren på tuben är säkerligen inte lika hajpad som bandet jag ska se sägs vara. Men han får ändå åtta spänn i mössan av mig. Det där om hasch uttalade han för övrigt med glimten i ögat.

- Didn't turn out the way I planned.

Allt är så sorgligt nu. Jag är visserligen ganska nöjd, har tagit några öl och står och hänger i baren när de börjar spela. The bitter and sick and die alones. Ett band bestående av två killar från Göteborg. Det här är bluesrock om kärlek som går snett, om människor som är bittra och sjuka och tar ner skylten i ensamhet.

Sångaren ger upp ett avgrundsvrål i mitten av varje låt. En gång reser han sig upp och skriker rakt in i gitarrens hål. Vi förflyttas till amerikanska södern tack vare hans släpiga sätt att uttala orden. Låtarna binds ihop så raffinerat att publiken inte kommer sig för att applådera. Plötsligt byts amerikanskan mot en låt på svenska. Oväntat. Lika överraskande är att konserten avslutas med en cover av Barnatro. Den känns inte malplacerad, den känns mitt i prick. Bullseye.

Bandet finns på Myspace.