Någon har fattat galoppen. "Humorens Beatles" har blivit "Humorns Beatles" i en omgjord annons för John Cleeses galna helafton på Cirkus i april. Och som synes är det få biljetter kvar till premiärkvällen den 20 april, så skynda att fynda om ni vill ha chansen att träffa två forumiter i publikhavet...

Nu när Karl Pilkington har lämnat rutan för den här gången - vad ska man titta på istället? Det känns onekligen lite tomt, speciellt på torsdagarna. Men i pipelinen ligger åtminstone två tv-program som jag ser fram emot väldigt mycket.

Det första är Pluras kök som börjar sändas i TV3 i morgon, alltså tisdagen den 22 mars. Plura har i den nya säsongen bestämt sig för att inte blotta den välväxta magen, och Mauro har lämnat över rollen som sidekick till Pluras gitarrspelande bror Carla, men annars verkar det mesta vara sig likt. Vi kan nog vänta oss lika underhållande fyllesnack bland grytor och kastruller som i första säsongen.

Det andra programmet som jag ser fram emot med spänning är Nittileaks, där Filip & Fredrik ska göra en djupdykning i 90-talet. Det utlovas tio timslånga avsnitt i panelformat där årtiondet kommer att avhandlas med klipp och löpsedlar ackompanjerat av nutida artister som framför klassiska 90-talshits. Måndagen den 11 april är det premiär i Kanal 5.

En rätt snygg trailer har de fått till också.

40 000 miljarder? Nja, riktigt så stor är inte Sveriges internetekonomi. Men 205 miljarder kronor är ju inte fy skam. Tänk om man fick en del av den kakan! Jag ska inte vara girig, jag nöjer mig med en kaksmula, några miljoner räcker gott och väl.

Kanske kan jag starta ett bloggimperium där inte bara utomjording talar ut, utan även Spock, E.T., Alf och andra sköna typer ger sin syn på tillvarons mysterier? Sedan fixar jag finfina sponsoravtal med diverse pengastinna företag och smyger in reklam för dem i vart och vartannat inlägg. Saken är biff!

Du sover nästan nu men

det finns något här inuti

som pockar och vill ut

bland alla stjärnor.

I ett fyrkantigt universum

står tiden på standby

och mörkret får ett sken av

glömda minnen.

Jag har vandrat genom

natten så många gånger nu

en luffare vars väg

fått ljus av eskapismen.

Drömmen om Europa

tog mig hit och dit

och jag är glad för allt som

gett mig luft att andas.

På fyra enkla rader

ges tanken plats att stå

stilla medan orden

flyr sin kos.

När jag vaknar i ett nytt land

och ser solen sippra in

vill jag lyssna på de ljud

som tycks så annorlunda;

där är larmet från en gata

där är konduktörens steg

där är rumskamratens knirr och knarr

där är pennan som sätter punkt

så hårt att blyertsspetsen

bryts mitt itu.

The good samaritan law. Alla som såg de sista avsnitten av Seinfeld vet vad jag snackar om. Jerry, George, Kramer och Elaine avstår från att hjälpa en tjockis som blir rånad, vilket leder till att de får skaka galler på grund av sin ovilja att bistå en medmänniska i nöd.

Nu kan vi snart få en good samaritan law i Sverige, om det vill sig illa, eller väl, beroende på hur man ser på det. "Brist på civilkurage kan straffas" är rubriken på dn.se. Fast utredaren som kommit med förslaget tycker själv inte att lagen ska införas, så det kanske inte blir något med det.

Siewert Öholm, den gamle hårdrockaren, har fortfarande ett brinnande musikintresse. På 80-talet diggade han loss till "Fuck like a beast" med W.A.S.P., och nu är det Linda Bengtzing och The Ark som gäller. Kul att gubben hänger med, eller hur?

Han ger prov på sitt musikintresse i en debattartikel. Man riktigt ser framför sig hur han sitter i tv-soffan framför Melodifestivalen och antecknar intressanta textrader i de låtar som framförs. Siewert fattar pennan, och så skriver han:

När The Ark i texten vill göra slut med såväl Gud som djävul tvingas de snart inse att det inte alls är lika lätt att göra sig av med Guds motpart.  

Han spetsar öronen lite extra när Eric Saade börjar sjunga om köttets lustar:
Budskapet är inte bara generande torftigt. Det är framförallt kvinnoförnedrande. Man behöver inte vara radikalfeminist för att anse att kvinnan är, och bör betraktas som, något mer än ett fångstbyte för en pilsk yngling.

Men inget, jag säger inget!, får Siewert att tända till på alla cylindrar som när Linda Bengtzing dissar kärnfamiljen: 
Sen kommer Linda Bengtzing, som inte vill nöja sig med en trygg familjefar som har allt som hon egentligen önskar sig. Attraktionen skulle kunna slå till, och då är hon ändå snar att lägga sig platt: "Ingenting jag kan hantera, jag vill ha mera. Undrar, e det fel på mig?". Många tecken tyder annars på en motsatt trend, med längtan efter trohet och överlåtelse till den man älskar.

Hur ska jag knyta ihop säcken efter detta? Jag tycker att vi tar och tittar på ett klipp från 1995 där Siewert får besök av en "märklig" musikgrupp.

Jours étranges. En ubåt hittas på Östersjöns botten, och vem är det som ligger bakom? Bert Karlsson så klart. För första gången kommer en svensk fotbollsspelare ut som bög, och vem är hans farsa? Glenn Hysén så klart. Inom den närmaste tiden kan vi vänta oss jordbävningar, orkaner och vulkanutbrott, och vad är orsaken? Supermånen såklart.

Ett missat samtal, ett nummer du inte känner igen. Du går in på Hitta. Du går in på Eniro. Men nej, "din sökning gav tyvärr ingen träff". Är inte det bland det mest irriterande man kan vara med om? Man tänker: Aaarrrggghhh... Vem vare som ringde? Säg vem det fucking var!

Hädanefter kommer jag inte att behöva slita mitt hår i den situationen, för jag har hittat en smidig liten sida som listar telefonnummer som inte finns med på de traditionella katalogtjänsterna: vemringde.se

Old news, kanske. Men good news för den nyfikne. Däremot kan sidan inte hjälpa mig att få klarhet i vad Com hem ville mig, vilket jag å andra sidan inte är lika nyfiken på.