Som synes skriver jag inte i min blogg särskilt ofta, men jag läser andras bloggar desto mer. Inte extremt många, men några stycken har det blivit en daglig rutin att läsa. Här är en liten presentation av de jag följer mest frekvent, utan inbördes ordning.

Magnus Uggla

Skruvade inlägg om att vara familjefar och popstjärna.

Soran Ismails dagbok

Ung standup-komikers funderingar om karriären och livet.

Alex Schulman, Calle Schulman, Praktikant-Amanda och Vesslan

Bloggar på www.1000apor.se. Alex är den språkligt mest begåvade och berättar ofta småroliga anekdoter. Calle är mer fragmentarisk i sina inlägg, men ändå läsvärd. Praktikant-Amanda skriver på ett underfundigt sätt om att vara ung tjej i mediebranschen. Vesslan publicerar egna satirteckningar som kan vara riktigt elaka.

Finistère

Författaren Bodil Malmsten skriver om att vara utlandssvensk i Frankrike. Ofta skarpa iakttagelser av mänskligt beteende.

Peter Englunds blogg

Svenska akademiens nye ständige sekreterare filosoferar om stort och smått. I senaste inlägget ger han åtta skäl till varför han är en varm anhängare av blyertspennor.

Min verden

Personlig blogg om att bo i Norge, återhämta sig från en olycka i Tjeckien och längta efter att flytta till Sverige.

Vy från ett bloggslott

Hessleholmare som skriver om schlagertävlingar med polaren P och länkar till youtubeklipp med Susan Boyle.

Alternativ 1 fick en övervägande majoritet, 60 procent, av rösterna. Det kan konstateras efter mitt lilla experiment i omröstningen här till höger. Alternativ 2 och 5 fick 20 procent vardera, medan alternativ 3 och 4 inte fick en enda röst.

Det totala antalet röster uppgick till imponerande fem stycken och därmed anser jag mig kunna dra vissa slutsatser av denna fabulösa omröstning. Närmare bestämt: Alla älskar en vinnare! Nummer 1, traditionellt sett numret på guldmedaljören, fick ju nästan alla röster. Nummer 2 och 5 fick som silvermedaljör respektive den största losern varsin sympatiröst. Men nummer 3 och 4 fick inga röster, för ligger man i mitten och skvalpar är man totalt bortglömd och ignorerad av alla.

Vad tycker ni, bör jag skaffa mig en riktig hobby?