Det finns en underbar maskin
som tar oss upp och ner
och ner och upp
och upp och ner igen!

Där får man planka som man vill
Man kommer in och ut
och ut och in
och in och ut igen!

Tripp trapp robot
Jag är en robot i en trappa
När jag rör mig står jag still

Upp och ner och ner och upp
och upp och ner igen!

Tripp trapp robot
Jag är en robot i en trappa
När jag rör mig står jag still

Oh yeah!
Oh yeah!
Oh yeah!
Oh yeah!
Oh yeah!

Det är söndagen den 27 februari. Det blev visst sent i går. Jag har ett vagt minne av att någon tyckte att det var dags att tänka på refrängen, men den invändningen viftade jag bort som en irriterande fluga och beställde in ännu en Staropramen, eller en Falcon, eller en Carlsberg, eller... Äh, who cares, vad mig anbelangar kan det ha varit en fulöl filtrerad genom en skitig strumpa, det var lördagskväll, det var fest, det var klackarna i taket, det fanns ingen morgondag.

Nu ligger jag här och mår som en räv med skabb. Kläderna från i går har jag fortfarande på mig, det luktar inte nyponros i min mun och jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag spenderade på "en stor stark" och "någon bra drink" och "nu är jag så full att jag kan dricka vad som helst" i går kväll.

Då finns det ingen som tar en, man är kung, kung, kung i baren, det är något som man verkligen vet, den 25:e smäller det. Jag har ett vagt minne av att det var så jag tänkte i stridens hetta. Även om det var den 26:e och inte den 25:e. Men pengarna hade trillat in på kontot, jag var glad, det fanns ingen morgondag, det fanns bara här och nu. Och visst hade jag kul? Jo, visst hade jag kul. Ovanför mitt huvud snurrade stjärnorna, jag beundrade dem, jag var en del av dem. Sedan minns jag inget mer.

Hoppsansa! Jag har varit lite bissi de senaste dagarna, men nu gäller det att ni huker er i bänkera göbber och kärringer, för nu ladder jag om. Det är ju torsdag och allting. Ett nytt avsnitt av den där reseserien jag alltid tjatar om sänds i tv-burken. Helgen närmar sig. Ännu en djupfryst dag är avverkad. Och den ena efter den andra geniala melodin läggs upp på mitt absoluta favoritljudmoln. Gustaf heter mannen som skriver, komponerar och spelar in alla dessa ack så deppiga låtar. Och som Kentgurusarna har lärt oss: Deppigt betyder bra! Så skruva nu upp volymen på era elektrifierade skrivmaskiner, kasta er ut från fem tusen meter och landa mjukt på GustafBergvall's sounds on SoundCloud.

Att vara en gubbe. Visst verkar det lite mysigt ändå? Man kan slå av på takten, odla ett fylligt skägg, bli en klok mentor som delar med sig av sina erfarenheter till ungtuppar, fisa på offentlig plats... Och om man skulle bli föreslagen till ett ansträngande jobb, ja då skrockar man bara lite och säger som Leif Pagrotsky:

– Ett långskott. Det är inget som en vettig människa kan önska sig, säger han om partiledarposten och konstaterar att oddsen visst låg på 25 gånger pengarna.

Det finns en del felstavade ord som är extra irriterande att läsa. Alla kan stava fel, även jag, det handlar inte om det. Men när en felstavning sätts i system och överskuggar den korrekta stavningen, då tycker jag att vi har ett problem.

Som när folk lägger "både och" i den ena vågskålen och "både ock" i den andra. Gnuggar geniknölarna en stund och sedan bestämmer sig för att "både ock" ser bäst ut, så måste det vara, för sjuttsingen, det kör vi på. Helt utan logiska argument. Det är då man vill slita orden ur människornas händer och omhänderta dem enligt lagen om vård av bokstäver (lvb).

Ingen tycker att en trafikpolis som hindrar en rattfull dåre från att köra på andra bilister eller fotgängare är en jobbig jäkel. Med språkpoliser är det annorlunda. Genast känner sig folk förnärmade. Bara man förstår varandra kvittar det väl hur man stavar? Kom inte här och peta i detaljer. Släpp stavningen fri, det är vår! Och det löjligaste argumentet av dem alla: Självklart vet jag hur det där ordet stavas, jag råkade bara skriva fel fem miljoner gånger.

Till er som argumenterar på det sättet vill jag säga: Nej, det kvittar inte hur man stavar. Nej, jag och andra språkpoliser kommer inte att sluta peta i detaljer. Nej, stavningen ska inte släppas fri. Nej, du visste inte hur det där ordet stavas, i så fall hade du inte skrivit fel fem miljoner gånger. Dina bokstäver är för övrigt omhändertagna enligt lvb. Inte för att vara elak mot dig, utan för att göra dig en tjänst. Du får dem tillbaka om du lovar att vända dig till Språkrådets frågelåda varje gång du undrar om det heter "både och" eller "både ock". Okej?

Konungariket Sverige producerar varje dag en försvarlig mängd nyheter om både det ena och det andra. Nu tänkte jag bjuda mina bloggläsare på en liten genomgång av senaste nytt med tillhörande analys och kommentarer.

* * *

Snart är vi 9,5 miljoner svenskar. Shit, hur gick detta till? Jag är oskyldig!

* * *

Kräk-Eva har tröttnat på karlar. Shit, hur gick detta till? Jag är oskyldig!

* * *

En kille fick ligga varje dag i ett år. Shit, hur gick detta till? Jag är oskyldig!

* * *

I kväll får Björn sin Edvard. Shit, hur gick detta till? Jag är oskyldig!

* * *

Älgen Daniel är död. Men älgen Victoria väntar tillökning. Shit hur gick detta till? Jag är oskyldig!

Den som spar, han har - ett uttryck som kan appliceras på allt från lördagsgodis till tv-serier. Själv har jag fortfarande inte sett det femte avsnittet av "En idiot på resa" trots att det sändes på SVT i går kväll och troligen lades upp på SVT Play ännu tidigare än så. Och jag ska nog suga på den karamellen en stund till. Karl Pilkington och hans bravader kan få underhålla mig i kväll. Vad tycker ni om det femte avsnittet, där Karl enligt avsnittsinformationen skickas till Egypten och får se pyramiderna?

Läsplattan iPad är i ropet just nu och det ska laddas ner appar till höger och vänster. Och det är väl helt okej. För min del får folk gärna lägga hela sin månadslön på appar om de känner för det. Men vad jag inte förstår är varför statsminister Fredrik Reinfeldt deltar i marknadsföringen av Expressens app? En marknadsföring som visserligen är förklädd till en nyhetsartikel skriven av en av tidningens mest profilerade reportrar (också det ganska märkligt).

Jag tror att vi om några år kommer att se tillbaka på 2011 med ett snett leende. Det var året när vi var så blåögt fascinerade av läsplattor och appar att till och med statsministern fyrade av sitt mest bländande leende och gjorde reklam för skiten.