Regn. Parkeringsplats. Stormarknad. Radion spelar The loneliest city of all och jag faller in i grubblerier om tillvaron i den här staden, där livet går sin gilla gång. Att rätta in sig i ledet eller att falla ur detsamma, det är frågan. Den som flyter med strömmen får en lugn färd mot ett förväntat mål. Den som beslutar sig för att simma åt andra hållet kanske aldrig kommer fram, men har åtminstone vågat lämna den inrutade tillvaron.

Jag inser att strömmen inte heller är en garanti för att komma till målet. Just nu känns det som att jag inte kommer någonstans. Destinationen kan finnas längs vägen. Genom att flyta med strömmen finns risken att jag missar avfarten. Är det dags att svänga av?

 

Sorrow

11 mars 2008 23:46

Det er veien som er målet, har mange sagt til meg. Så hvorfor ikke ta bakstikkere, sideveier, krøtterstier og små distriktsveier i stedet for å alltid ta den samme, vanlige, kjedelige highwayen?

Dette begynner å ligne på noe. =)

http://www.drsorrow.blogspot.com

 

kkms-Marcus

12 mars 2008 00:44

Varje dag vill man svänga av,
men allt blir liksom slentrian.
Svårt att inte trampa samma fotspår.

 

Jessica

12 mars 2008 09:59

Tja spacenisse! Jag lever efter tron att man måste stanna upp och tänka till vart man är på väg ibland. Och sedan handlar det om att våga, vad har man att förlora...? Jag mår mycket bättre nu än för några år sedan, men nu gör jag det som faller mig in. Jag vill ha roligt och tycka att livet är toppen, visst "grådagar" finns även hos mig. Men varje ny dag är ett nytt äventyr och det är bara jag själv som kan styra över det... Ha en fin dag! Kram Jessica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sicken surrealistisk kväll det här blev.   Intet ont anande klickade jag mig in på en artikel om Otto Sjöberg på Resumés sajt. En artikel med rubriken "Bilden Otto Sjöberg hatar att älska". Kanske anade mitt undermedvetna något? Men mitt vanliga ...

Jag är tillbaka i det militära. Jag upplever det som någon sorts repmånad. Lumpen har jag redan gjort. Andra soldater ska ut på en fältövning och jag tänker först att gruppen som jag tillhör inte omfattas av denna fältövning, att vi har andra uppgift...

Kära läsare och icke-läsare. Ibland får man till det. Andra gånger får man inte till det alls. Att "få till det" kan syfta på en mängd olika saker, men den här gången handlar det om poesi, som jag försökt mig på att producera med jämna eller ojämna m...

På allmän begäran: bloggen är tillbaka! Åtminstone tillfälligtvis.     Vad ska man då blogga om efter ett antal månaders bloggtorka? Kanske om en viss festival med något besynnerligt namn i Värmland. Putte i parken. En lista är väl aldrig fel? ...

En helt vanlig dag, låt oss säga att det var en söndag, man går förbi frysdisken på Ica, och vad hittar vi väl där? Jo, fryst potatismos. Kanske inget konstigt med det. Finns ju fryst potatisgratäng, fryst rösti och fryst allt möjligt. Men fryst ...