Världens bästa låt just nu heter Let down och är spår 8 på iSOLA:s album Loud alarms. Här kan ni beställa skivan, gör det!

Fan, jag blev så jävla glad i dag. En sak jag hoppades på såg ut att kunna bli verklighet. Några timmar senare gick planerna i kras. Sådant svider.

Let down passar hur som helst som soundtrack både nu och då, även om den kändes som en gladare låt tidigare i dag.

23 besökare är inte särskilt många, men det är inte fy skam heller. Så många hittade till min blogg under gårdagen.

Går du in på Altavista och söker på utomjording hamnar den här bloggen i topp bland sökresultaten. Samma sak på Yahoo.

Jag är inte alls intresserad av att skryta och skrävla. Jag är bara förundrad över att jag verkar existera där ute i sajberrymden. I tysthet gör jag väsen av mig.

Allt är stilla, grått och tyst. Jag försöker spåra en rörelse i tallbarren utanför balkongen, men sommaren har flytt. Eller har den?

I denna mellantid är det hög tid att säga farväl till något och välkomna något annat. Dags att knyta upp det grön-gul-svarta armband som jag blev övertalad att betala fem euro för i Montmartre. Det har suttit på högra armen sedan dess, som en påminnelse om frihet, äventyr och... broderskap?

Jag vet att när armbandet ligger i byrålådan börjar det andra. Vardagen. Och jag har ryggat tillbaka, dagdrömt om flydda dagar och försökt förneka. Nu är den här, men jag har bestämt mig för att vardagen inte ska få bli ett fängelse. När vardagen minst anar det sitter jag på ett tåg eller flyg igen, på väg mot nya mål och nynnar "Du är liv, du är de långa milen mot Berlin".

Ge mig en vinterdrog...

Ja... det är vackert ibland.

Natten är kommen till vårt hörn av världen

och jag fyller torktumlaren med

strumpor och kalsonger.

Syrsorna spelar någonstans

där jag inte är

och jag tömmer torkskåpet

på gamla minnen.

Stormen drar in över staden

med dyblöta moln och blixtar

och jag skyndar mig

att stänga fönstret mot sommaren.

Om du får gräva ner en sak som ska berätta om vår tid för framtidens människor, vad blir det?

Tidskapslar är spännande. Som i "Amelie från Montmartre" när den lille pojken gömmer ett skrin i en hålighet bakom en golvlist. Många år senare hittar Amelie skrinet och letar upp dess ägare. Det blir starten för Amelies planer på att förändra andra människors liv och så småningom sitt eget.

Kan effekten bli densamma om jag gräver ner en påse pulvermos?

Jag tror mig ha bevittnat ett bastuproffs i aktion. Stående i duschen såg jag honom hämta hinken i bastun och fylla den med vatten. Men att förvandla vatten till ånga på de heta stenarna var inte nog för att hans bastuupplevelse skulle bli komplett. Nej, han tog helt sonika vattenslangen och sprutade väggarna där inne blöta.

I am impressed, are you impressed?